Martin S vann UV Grand Prix 2015

Som brukligt packades ett antal bilar fulla med uvar nere i Skåne för att färdas den långa vägen till Oskarshamn för Äspöloppet som år efter år fått äran att vara Grand Finale i Uv Grand Prix. Ingen av uvarna fick ge återbud pga kräksjuka, förkylning eller något annat trams så det var tio sugna fjäderfän som reste mot en övernattning i Gunnarsö och smärtan nere Äspötunneln.

Uvens upsställning i Finalen , Bakre raden från vänster: Adde, Martin S, Fredde Uv, Anders H, Anders A, MArtin L, Ola, Mattias, Cosmin. Längst fram : Emma.

Det var tight i toppen av GP innan loppet. Med största sannolikhet skulle den av Martin S och Ola som var först över mållinjen vinna den åtråvärda GP-titeln. Bakom jagade Emma som hade en teoretisk chans att sno guld eller silver men fokuserade på bronset samt att försöka vinna Gruv-Trofén ”Ugglis” för tredje raka året. Det skulle bli extra hårt i år eftersom både Anders A och den dammiga rutinerade uven Martin Larsson (som vunnit ”Ugglis” tre gånger tidigare), var sugna. Övriga uvar på plats var persmaskinen Anders H, gruvuven Fredde Uv, årets komet Mattias, gruvarbetsstarke Cosmin och Adde som visat grym form i höst och är erkänt stark i gruvan.  

Larsson suktar likt Gollum efter Ugglis, köper Emma hans trevliga uppsyn?

Något som man slogs av i årets Äspölopp var hur alla blivit minst 20 år yngre. Förutom LK Uven som plötsligt framstod som ett gäng farbröder och tant som satt nere i hörnan och grymtade under genomgången....upp till bevis när mjölksyran började trycka på då.....

Cosmin fokuserad innan start

Samtliga var jävulskt övertända innan start, Mattias var så övertänd att han inte förstod att han var gravt magsjuk trots att han kräktes ymnigt. När starten på B-heatet gick bröt sig snabbt fyra uvar ut i en klunga. Martin S låg främst följd av Martin L , Anders A och Ola. Efter 5-6 hundra trippade Ola förbi och försökte känna på fältet, skulle han kunna hota om GP-segern trots allt? Efterknappa kilometern ökade Martin L lite på steglängden och gled ifrån de övriga. Minuten senare släppte Ola som hade gått ut hårt och försvann ner i djupet som Frodo när han ramlar i träsket i den andra ”Sagan om…” -filmen. Bakom honom jagade en Orc som heter Adde, Ola visste att det bara var en tidsfråga…..

Mattias undrar om han gjorde rätt som åkte ner i gruvan

Anders A hängde Martin likt han gjorde på Lunds IP vilket ju var psykiskt påfrestande för den förstnämnde. Efter ett tag sprintade han dessutom om. Martin lär ha tänkt ”vaffan…ähh well fuck-it” och kollat bakåt lite diskret efter brorsan. Några tiotal sekunder senare började Anders överraskande gå  och Martin kunde tuffa om igen. Ett par minuter senare sprintade Anders om igen…..började gå och så höll de på så ett par gånger men Martin krympte avstånden hela tiden och tillslut var luckan för stor.

Bakom täten hade Adde rätat upp kroppen och börjat plocka placeringar. Emma sprangs om och jakten på Ola intensifierades. Han plockade damtäten och sedan också den påtagligt tagna Ola.

Martin L var först i mål av uvarna som segrare i B-heatet. Hans fantastiska tid 21:34 är personligt rekord och även Klubbrekord i Äspöloppet. En värdig vinnare att lyfta Ugglis ännu en gång.

Larsson triumferar med Ugglis

Martin S kom in som tvåa i B-heatet på 23:36, hans tredje bästa tid i loppet av de 11 gångerna han sprungit. Anders A nådde inte riktigt upp till förra årets fina lopp men spurtade in nästan död på 24:03 i sitt andra lopp. Addes 24:23 är en återkomst som heter duga. Han har varit under 24 minuter tidigare men det har varit ett gäng hårda år för veteranen som nu är riktigt het igen.

Martin vann årets Grand Prix, här med vandringspriset

Ola stapplade i mål en stund senare, en halv minut snabbare än i fjol på 25:06, riktigt bra även det.  Emma som av någon konstig anledning var lite psykiskt knäckt av gruvans demoner i kombination med de nya, unga orienterartjejerna som plötsligt dykt upp, slog till med pers, 1 minut bättre än i fjol , 25:34. Det räckte till en andraplats bland uvarna idag och en sjätteplats totalt bland damerna.

Nästa uv över mållinjen var Anders H på 28:03 vilket inte riktigt räckte till att slå förra årets pers. Däremot räckte det till att i år ta revanch mot Fredde som kom in på 29:09. Fredde brukar annars kunna straffa Anders i lopp som går mycket uppför. Nästa tvekamp var mellan Cosmin och Mattias. Cosmin såg stark ut i 2 km men fick sedan någon slags syrebrist i benmusklerna och fick kämpa hårt de sista 1.5. Han passade på att springa om Mattias de gånger denne var tvungen att kräkas så det blev en prövning för båda (samt för Cosmins immunförsvar). Mattias kunde till slut dra det längsta strået när han gick in på 32:14 påtagligt vit i ansiktet. Cosmin sprintade in på 32:24 i sitt andra Äspölopp.

Resultatet innebär att Martin S vinner UV GP för första gången sedan 2011. Tvåa för andra året i rad blir Ola och Emma tar bronset efter en fantastisk höst.

Ola firar GP-silvret

Stort tack till arrangörerna för Äspöloppet som återigen gjorde ett riktigt bra jobb. Vi hoppas vi kan komma tillbaka nästa år och plåga oss igen…..Alla uvar som ställt upp i UV GP 2015 ska ha en stor eloge. Nu börjar vinterträningen. Kör hårt!!

Larsson dominerade i Markusloppet

Uv-veteranen Martin Larsson gick in i UV GP sent på säsongen men som han gjorde det. LK Uvens representant i Markusloppet gjorde en fin insats med en sjätteplats. Han avverkade de fem hårda terrängmilen på 4:19, galet bra jobbat. Så här beskriver Martin själv insatsen:

Larsson visade att han fortfarande är Uvens stjärna

"Markusloppet 2015, i ett höstfint skrylle med ett skralt deltagarantal från uven siktade Larsson in sig på årets första gp-poäng. En överoptimstisk första halva tillsammans med ledarklungan kostade på efter vändning men med 4:19 i mål blev det ändå en slipning av perset med en kvart. Hoppas på fler uvdeltagare i Markusloppet 2016"

Emma dominerade i New York - avancerar i GP

Emma var på plats för årets New York City Marathon och slog till med nytt personbästa med sina 3:37:25. Detta sätter ännu lite extra press på de andra aspiranterna när det gäller GP-bronset.

Medalj, American style.

Här är hennes historia:

Kl 6 på morgonen var det dags att börja transportera sig bort mot starten, så jag var tacksam över att USA just gått över till vintertid så att jag fick en timme till på morgonen.
Vädret såg lovande ut, det skulle funka med Sverigestället, utan massa extra tillbehör för att hålla värmen. Inte heller var det särskilt kallt på morgonen, knappt att medhava mössan och vantarna behövdes.



Hotellet jag bodde på huserade fler löpare än mig, så det osade tigerbalsam ända ut i korridoren. Lämnade telefon och pengar på hotellet, så det enda jag hade i hårdvaluta var några Nötcreme innanför sportbhn. Fick hoppas på att det inte skulle dyka upp några problem längs vägen J
Jag hade valt färjan över till Staten island, och följde lämmeltåget av löpare, förbi bombundarna, och så var vi iväg. Hann med lite sightseeing, då vi passerade Frihetsgudinnan på nära håll.
Väl på plats ivd startområdet hann jag med x antal toalettbesök, lite kaffe och några snickers innan det var dags att gå in i min fålla.

Efter lite väntan och en kaotisk toakö, en smått ylande nationalsång och lite beröm till alla inblandade var det sen dags att ge sig iväg.

Väl medveten om att mina två långpass på 2 mil under året inte var optimal uppladdning inför ett marathon, var min strategi att ta det lugnt och orka hela vägen. Tog det därför lugnt uppför Verrezano bridge, och försökte sen hålla ett ca 5 tempo. Första halvan gick oförskämt bra, otrolig peppning av alla längs vägen. Lagom varmt, drack ofta och tog lite nötcreme var 7:e km. Sen kom Queensboro bridge... segt uppför i vad som kändes som en evighet, snålblåst från sidan, inte en käft som hejade på och flera som krampade längs vägen. Men utsikten var häftig!!

Emma i LK Uvens internationella tävlingsdräkt

Och sen! Sen kom First Avenue! Det närmsta man kan komma att känna sig som en rockstjärna tror jag! Packat med publik som hejade! Detta gav förstås ny energi som håll i sig ett bra tag, nästan ända fram till Bronx. Låren hade nu börjat kännas som underlaget, dvs betong. Tvingade mig själv att kämpa på, det började gnissla lite i höfter och rumpa, men lyckades ändå hålla ett hyfsat tempo. Tog rygg på varje svensk tröja jag kunde hitta, sprang upp och hejade och sprang sen om.

Seg uppförsbacke hela vägen in mot Central park och även vägen inne i Central Park kändes lååååång, men även här hjälpte publiken till. En titt på klockan sa mig att om jag bara kunde hålla i detta, så skulle jag faktiskt kunna persa! Försökta trycka ifrån lite extra, men då började magen krampa så jag valde att sakta ner lite igen för att inte riskera något...:)

Sista biten spanade jag frenetiskt efter själva mållinjen, som naturligtvis låg efter en sista liten höjning.

Nytt Pers och ledning i årets maratabell

Otroligt härlig känsla att gå i mål, och på nytt PB!! Detta gör jag lätt om!!

LK Uven toppade Laget i Yddinge

Torup med omnejd var iklädd en fantastisk höstskrud när årets sista utelopp kortare än 45 kilometer gick av stapeln. Yddingeloppet hade dragit till sig den yttersta uv-eliten med Emma, Martin, Adde, Anders A , Anders H, Ola och Fredde redo att satsa allt för att vara med och fightas om lagtävlingen i motionsklassen. LK Uven tog helt enligt spelbolagens förhandstips hem motionstävlingen och var dessutom fjärde bästa lag totalt, endast slagna av ett IS Göta –lag och två lag från Heleneholm.  

I stort sett alla sprang bättre än vad de blev på denna, näst bästa lagbilden

Emma tog som väntat hem dagens uv-seger med fina 52:02 (45:46) vilket var tredje bästa tid bland tjejerna denna dag. Bakom henne väntades en stenhård kamp när Martin sökte revansch mot Anders A efter förnedringen på Lunds IP i augusti. Denna gång var Martin starkare och öste ifrån i backarna redan efter ett par kilometer. Martin kom in på 48:46, 1:30 minuter bättre än i fjol och nästan 2 minuter före Anders som ångade i mål på 50:39. Anders bättrade sig med 10 sekunder från i fjol.

Knappt hade publiken hämtat sig förrns Ola chockade med att komma in på målrakan redan någon sekund senare. 51:11 är åtta minuter bättre än en magsjuk Ola hade förra året och en riktig rökartid. Nästa pers att åka all världens väg var Addes . Efter 52:24 pulveriserade Adde förra årets pers med 2 minuter och 10 sekunder (54:35). Ett resultat som i normala fall borde räcka till att sätta Ola under stor press men löpning kan vara underlig ibland.

Anders Hansson dansade för förstagången i mål under timmen i Yddinge, och som han gjorde det. 58:25 lyder det nya perset, även det en förbättring med nästan 2 minuter. Fredde lyckades inte riktigt nå upp till förra årets standard men 1:03:09 är hans näst bästa notering i tävlingens historia.

Det blir en direkt avgörande tävling i Äspö, både när det gäller guldkampen mellan Ola och Martin och den brutala striden om bronset där fem löpare (Emma, Mattias, Adde, Anders H och Anders A) fradgande suktar efter den glimmande pengen. Sportvärlden håller andan.